Cello och orgel

Andrzej Tichý
Eländet
Stockholm : Bonniers, 2016

”Eländet” är en skildring av människor som lever utan hopp, människor uppvuxna i förorter där våld, förnedring och droger givit dem deras viktigaste erfarenheter. Andrzej Tichý låter oss se några av dessa uteliggare, kriminella och missbrukare på deras egna villkor, i deras vardag och med deras språk. Det är inte en vacker berättelse.

Boken inleds med ett möte mellan en utslagen man och en cellist. Utifrån detta möte växer två olika berättelser fram; först musikern som minns sin uppväxt i förorten och som konfronteras med sig själv i form av den person som han hade kunnat bli, därefter får mannen han mött berätta om sitt liv. Den första berättelsen utspelas huvudsakligen i Malmö och Köpenhamn, den andra i olika europeiska storstäder och på ett kryssningsfartyg.

Tichý är överraskande tydlig med hur han använder sig av musikaliska modeller för att bygga upp sin bok. Gång på gång antyder han hur cellistens berättelse fått sin form av Giovanni Scelsis tonspråk med dess relativt fria, improviserade delar och dess fasthållande av ett enda tonläge. Den andra berättelsen får istället sin karaktär och form av orgelmusik med långa svepande linjer, vilka når oss från bokens slutsidor.

Under läsningen får vi följa hur den inledande cellostämman splittras och gradvis flyter samman med orgelstämman till ett flerstämmigt kluster, varefter cellon blir allt tystare och orgeln slutligen ensamt avslutar verket.

Jag är full av beundran över hur Tichý lyckats förena form och innehåll till ett levande litterärt konstverk. Kanske kommer det att visa sig att ”Eländet” är en av de få svenska romaner som kommer att överleva oss och vår tid.

Helt vilse

Antoine Wauters
Motsägelsernas museum
Översatt av Cecilia Franklin
Stockholm : Flo förlag, 2024

(Originalets titel: Le musée des contradictions. Ursprungligen utgiven: Paris : Éditions du Sous-sol, 2022)

Framför oss en scen där tolv olika röster i tur och ordning stiger fram och blottlägger sin förvirring och förtvivlan. Var och en av dem berättar om utanförskap, uppgivenhet och hopplöshet.

Bland krossade drömmar, i en vardag utan slut, omgivna av våld, förnedring och tomma ord, har människorna bakom rösterna förlorat alla sammanhang och riktningar. Fyllda av motstridiga känslor vill de allt på en gång och kommer därför ingenstans. Hjälplösa och livrädda vänder de sig inåt, mot sig själva, för att lindra sin plåga men lyckas bara göra den värre.

Tillsammans ger rösterna upphov till ett dissonant skrik på hjälp från ett samhälle där människor lämnats ensamma utan mål och mening. Skriket är outhärdligt, men ingen har tid att stanna upp och agera i sin jakt på någonting, vadsomhelst, som kan ge mening eller lindra sorg och smärta.

Rösterna vänder sig till oss, åhörare av denna kollektiva ensamhet, åskådare till en verklighet där samhället, naturen och klimatet är på väg att kollapsa. Varför gör vi inte något?

Antoine Wauters har skrivit en bok med poetiska noveller som kan läsas var och en för sig; tillsammans bildar de en samtidsfresk som kanske kan kallas för en politisk roman. Resultatet är en uppmaning till oss att fundera över det samhälle vi lever i. Det är oss boken handlar om.

I falkens öga

John Alec Baker (1926-1987)
Pilgrimsfalk
Översatt av Lars Holmberg
Stockholm : Norstedt, 1968

John Alec Baker (1926-1987)
Pilgrimsfalken
Översatt av Andreas Vesterlund
Lund : Bakhåll, 2021

(Originalets titel: The peregrine. Ursprungligen utgiven: London : Collins, 1967)

De flesta naturskildringar jag läst, skildrar naturen sedd genom ögonen på människor som är på tillfälligt besök; distanserat iakttagande varelser i en mer eller mindre välkänd men i grunden främmande verklighet. Undantaget är ett fåtal böcker som berättar om personer som funnit en större närhet och hemvist i naturen. Till den senare kategorin hör John Alec Bakers bok ”Pilgrimsfalken” (1968), en skildring av en hängiven människa som under ett vinterhalvår dagligen följer pilgrimsfalkar vid den brittiska kusten sydost om London.

Det som gör boken unik är att Baker betraktar naturen utifrån pilgrimsfalkarnas livsvillkor. Perspektivskiftet medför att han distanserar sig från människors betraktelsesätt och istället upplever en natur där landskap, växter och djur lever i ett samspel som vi sällan uppfattar och än mindre förstår. Det är inte en vacker, romantiserad natur han skildrar, utan en hård verklighet där allt och alla endast försöker överleva.

Baker är nästan helt okänd, men hans bok har kommit att bli en av de mest beundrade naturskildringar som skrivits av en brittisk författare under 1900-talet. Jag kan inte bedöma vilken placering boken har i en sådan hierarki, men jag vet att jag har läst en bok som kommer att stanna i minnet som en alldeles särskild läsupplevelse; en bok som talade till mig med naturens språk.

Texten har två gånger översatts till svenska. Jag föredrar den senare, som givits ut av Bakhåll.

Ruinerna av ett liv

Wolfgang Borchert (1921-1947)
Utanför dörren : fjorton prosastycken och ett drama
Översatt av Bodil Zalesky
Hässleholm : Bokförlaget Perenn, 2008

Du är snart tjugo år, ett barn utan erfarenheter. Ära, heder och stolthet är begrepp som får ditt hjärta att slå kraftigt. När de hotas är du beredd att strida för rättvisan.

Du är tjugo år, en vuxen man som trodde sig strida för en rättvis sak. Ära, heder och stolthet är begrepp som nu är lika livlösa som dina kamrater på slagfältet.

Du är drygt tjugo år, en åldrad man som, frysande och hungrig, planlöst vandrar runt i ruinerna av din barndomsstad. Ära, heder och stolthet är begrepp som blåser omkring som skräp på gatorna.

Detta är det mentala landskap som personerna i Wolfgang Borcherts texter har färdats igenom. De har förlorat allt: vänskap, kärlek och sin framtid. Runtomkring dem finns bara lidande och nöd. De har inte längre någonting att leva för, alla dörrar är stängda.

Deras reaktioner skulle ha kunnat vara överdrivna, men de gestaltar endast den smärta och förtvivlan som delades av en hel generation. Texterna är naket existentiella, skrivna av en krigsskadad man som återvänt hem från fronten och striderna efter andra världskrigets slut.

Wolfgang Borchert dog 1947, han var då 26 år gammal. Hans hemland var Tyskland.

Gör det själv

Peter Bichsel
Barnsliga historier
Översatt av Hans F. Ebert
Stockholm : Norstedt, 1971

(Originalets titel: Kindergeschichten. Ursprungligen utgiven: Neuwied : Luchterhand, 1969)

Recept på barnsliga historier

Ingredienser:
1 del filosofisk idé
3 delar verklighet

Tag valfri filosofisk idé och skala bort allt utom kärnan. I nödfall kan även ett allmänt begrepp användas.

Lägg kärnan i en lämplig behållare och tillsätt verkligheten. Salta och krydda efter behag. Rör om väl tills blandningen stelnat. Var noga med detaljerna.

Garnera med ett färskt leende och servera omedelbart.

Passar bäst till vuxna barn och barnsliga vuxna.