Anne Carson
Röd självbiografi
Översatt av Mara Lee
Stockholm : Bonniers, 2009
Ingår i Panacheserien
(originalets titel: Autobiography of Red. Ursprungligen utgiven: New York : Alfred A. Knopf, 1998)

Nej, en bok om manlig homosexualitet är inte något för mig. Knappast heller en bok som återberättar en fotnot från den antika mytologin genom att förlägga den i vår tid. Och vad är egentligen en versroman annat än en hopplöst högtravande sammanblandning av genrer? Nej, Anne Carsons bok Röd självbiografi kommer jag inte att läsa.

Så läste jag ”Albertineutredningen” och upptäckte en författare som på ett övertygande sätt skriver om litteratur och människor, om författare och om personer som trots att de endast lever i böcker ibland är mer levande än de som berättar och läser om dem.

Och nu har jag till min stora förvåning även läst Röd självbiografi och allt jag trodde mig veta om boken var rätt, fast på helt fel sätt.

Det jag läst är en bok där författaren lekfullt och retfullt bryter mot alla förväntningar. Här finns en huvudperson som hämtats från antik mytologi, men som slutligen stiger in i en latinamerikansk myt. Här finns en akademisk ram, komplett med en författarpresentation, en översättning av de grekiska originalfragmenten och flera appendix, men inte något av allt detta har någon större betydelse för vare sig den antika eller den moderna berättelsen. Här finns en undertitel som upplyser om att boken är en versroman, men jag har vare sig läst verser eller en traditionell roman. Och självbiografin består endast av bilder.

Helt fascinerad av Anne Carsons intelligenta humor har jag läst en kärlekshistoria berättad i en bok som inte är någonting av det som den låtsas vara (inte ens en kärlekshistoria), men ändå nästan är det, en bok som med lätthet befinner sig i nutid och samtidigt tittar tillbaka på en för länge sedan svunnen tid genom anakronismernas skrattspegel.

Omtumlad av min läsupplevelse försöker jag förstå hur det kom sig att jag började läsa boken. Jo, det räckte med den inledande raden:
”Han kom efter Homeros och före Gertrude Stein, en svår period för en poet.”
Sedan var jag fast.